Our wedding (the real deal camera) #3

Del 3.
Festen

Fantastiska Voice of Soul spelade och vi alla dansade och partajade till sent på natten. Fullt ös!

Mamma och pappa.

Anna som Prince. Lysande!

Vi såg Calles dokumentär om mig som filmades på hans svensexa.

Denna bild kallar jag Flykten.

Tidernas dance battle! Heja pappa och Oskar!

Sista bilden väljer jag att döpa till Håret.

Efteråt stack vi till Elite Hotel Marina Tower och hade en urmysig dagen efter med god frukost och spa-bad. Guld till oss!

TACK!

Födelsen

.

Vår fina Siri föddes vid lunchtid på nyårsdagen, den rödaste av alla röda dagar. Hon kom i vecka 42, tio dagar över tiden. Såhär gick det till.

Nyårsnatten
Nyårsafton närmade sig och vi som varken har körkort eller bil såg till att engagera en nykter chaufför. För är det någon natt som det är fullkomligt omöjligt att få tag i en taxi i Stockholm så är det nyårsnatten. Och just då sätter det bergis igång, tänkte vi. Vi firade vit nyårsafton med min pappa och skålade i god skumpa-läsk. Fasters underbara rulltårta fanns på plats (allt som behövs för en lyckad kväll) och vi hade mycket trevligt. Vi fick bilskjuts både dit och hem. Perfekt för en invalid pregofant. Klockan var ungefär två på natten när vi kom hem och kröp i säng. Men sova blev det inte mycket av. Värkarna satte igång just som vi lagt oss och klockan fyra ringde vi till pappa, “Kom tillbaka!”.

SöS
Vid halv sex var värkarna så pass kraftiga och regelbundna att det inte längre var någon tvekan – förlossningen var äntligen igång!
Vi åkte in till Södersjukhuset där de tog emot oss och vi fick ett rum längst ner i korridoren.
Vid första undersökningen hade det nästan inte hänt någonting. Tappen, som visserligen var lite mjuk, pekade bakåt och hade bara öppnats en halv centimeter. “Vi avvaktar i någon timme och har det inte hänt mer då så får ni åka hem”, sa de till oss. Neeej! Det kändes jättejobbigt och var inte alls vad jag tänkt mig. Tio dagar över tiden och bli hemskickad, nej tack. Vad som helst men inte det. Så jag trotsade mitt onda bäcken och vankade korridoren fram och tillbaka i en och en halv timme. Det gjorde susen. Vid nästa undersökning var jag öppen tre centimeter. Puh. Nu skulle jag äntligen få föda barn!

Förlossningen
Jag passade på att ta ett hett bad eftersom vattnet inte gått ännu. Skönt.


Jag tror att jag hann bada i femton-tjugo minuter innan värkarna blev alltför kraftiga. Jag hade ruskigt ont nu och det var svårt att bara andas sig igenom värkarna så vi tog oss tillbaka till rummet – fram med lustgasen!


Med gasen försvann min nyktra uppfattning om tid och förlopp. Jag minns att Calle var grym! Han hjälpte mig hela tiden med lustgasen och peppade och stöttade och coachade och tröstade och pysslade om… Bäst!
Jag behövde kissa, tyckte jag, och vi fick in en hög potta. Efter en stund blev jag mer eller mindre uppslängd i sängen igen – barnet höll på att komma i pottan! Nu var det nära, men jag förstod inte hur nära förrän barnmorskan sa “Håll tillbaka nu, Lisa, flåsa, nästa värk kommer din bebis!”.
Wow!
Så kom värken och slurp så kom vårt barn.
“Lisa, det är en flicka”, sa Calle mellan tårarna.
Nu var hon här. Vår fina lilla tjej. Vår fina Siri.


Det var verkligen en fin förlossning och jag kände mig delaktig, precis i den grad jag önskade. Jag klarade mig på lustgas och kom undan med bara ett enda stygn. Jag känner mig stolt som klarade det så bra och lycklig över att ha världens bästa super-Calle vid min sida.

Rockhistoria

.
Igår firade vi min styvmammas födelsedag. Mycket gott och trevligt som vanligt. Framåt midnatt for vi tillbaka i tiden och gammal musikutrustning dammades av och provspelades.
Några stenkakor gick runt på denna.


Svårt att se kanske men på denna platta finns inga mindre än Kiki Stenfelts (farmors) Hawaii-orkester. Mysigt och vackert.

När vi lyssnat på farmor var pappa tvungen att ta fram hennes instrument som finns väl bevarade hos dom.
Denna skönhet använde hon visst när hon spelade rock.


Pappa var i sitt esse när även farmors gitarr plockades fram. Vi rev av All Of Me och andra godbitar.


Farmor was in tha house!

Sökningstrött

.
Äh, jag har ju aldrig tid att skriva. Senaste veckorna har vi haft aditions till vår skola. Jag och mina tappra klasskamrater har varit komphundar och agerat jury åt ett gäng nervösa människor som också vill gå världens bästa utbildning. Våra arbetsdagar har börjat 07:15 och slutat runt 19:00. Då är inte bloggen det första man springer hem till. Försökte cykla hem så pass snabbt att jag åtminstone skulle hinna träffa Adrian innan han somnade. Nu är dessa sökningsdagar över och jag är fortfarande tröttare än tröttast. Men det var ruskigt kul!
Nu hat vi börjat skriva låtar. Jag skriver en pampig hit tillsammans med vår trummis. Roligt roligt!

Idag ska vi kalasa för Adrian som fyllde två år den 27:e april. Det ska bjudas på smarriga kladdkakor med grädde och jordgubbar bland annat. Mmm.
Stora grabben. Helt knäppt att han är två år när det känns som han föddes för typ två månader sedan..
Adrian, vår kärleksunge och pussgurka. Det gör mig så glad att han jämt är så positiv och att han verkar så trygg i sig själv och med andra. Någonting har jag gjort bra i livet.

25

.
Ja, nu var det ett litet tag sedan. Hoppas ni hittar tillbaka. Kommer försöka skriva lite oftare nu.

Jag fyllde 25 i onsdags. Vi firade med stor familjemiddag på en italiensk vedugnspizzeria. Toppenkväll! Älskar min familj!

På lördagen hade jag fest med vänner. Adrian sov över hos sin mormor. Det var ett finfint party med härligt folk, god guacamole och vackert sång och spel. Som jag önskat.

Har fått så många fina presenter som jag är så himla glad över. Böcker med inspiration, presentkort på musik, tyg, och må-bra-grejer som spa (!) och Body Shop, fin dricka med mera..


Och – inte minst – jag har fått en dam! En Prymadonna. Hur bra som helst. Nu kan jag börja göra egna kläder på allvar. Än så länge har hon på sig en halv klänning efter butterickmönstret 5209. Tyget är det där jag köpte för ett tag sen på tyg.se, ni vet. Så fint.


Tack alla!

/L