Vinter i Årsta

.

Igår lovade jag Siri att om hon sov bra inatt skulle hon få åka vagn (som hon älskar) hela dagen idag. Och då sov hon. Vi gav oss ut i snön. Vintern är så himla fin!


Om det inte vore för den förbannade snömodden! Salt, det är djävulens påhitt. Man går och går men kommer aldrig till dörren. Miljövidrigt är det också. I högsta grad när det dumpas rätt ner i sjön eller läggs i högar på Årstafältet.


Tack gode Gud för terränghjulen! De tar sig lätt över de där snömoddsvallarna vid alla igenplogade övergångsställen. Värre är det med syskonvagnen. Puh!
Nu får allt solen ta och titta fram och kompensera. För det är ju typ det vackraste som finns – sol och glittrande snö. Mmm.

BF

.

Beräknat födelsedatum.
Det är alltså idag det är sagt att barnet ska titta ut. Än så länge är det lugnt som i en filbunke där i magen. Det är så att allt efter idag räknas som övertid. Muntert, precis vad jag önskar. Ni anar inte hur trött jag är på att vara gravid. Det räcker nu, tack och bock.
Det jag längtar efter mest (utom barnet förstås – obvious) är att k.u.n.n.a g.å! Den där första promenaden med vagnen. Inte ha ont i varje steg. Frisk luft när jag vill. Åååh, vad jag längtar!
Det är väl konstigt, men ju längre tiden går desto mer avlägsen känns förlossningen. Varje kväll utan bebis lägger jag liksom till en extra dag på hur långt det är kvar. Det gör ju att det känns som att jag aldrig kommer få någon bebis. Nähä, det blev inget den här gången, vi får försöka nästa år igen. Sådär tänker jag. Mattesnille. Knäppskalle! Tur att jag har Calle som påminner om att dagarna faktiskt blir färre och färre och inte tvärt om. Och tur att jag har Calle som tar hand om allt. Om Adrian och hemmet och om mig. Hjälten nummer ett!

Jaa, nä, men jag får väl förbereda mig på att faktiskt fira jul på julafton. Jul är ju ändå supermysigt och vi får ju liksom komma till dukat bord. Bara ta med oss själva och några julklappar och placera mig i soffan. Skönt! Slippa allt det där som kan vara stressigt annars. Det är ju julafton redan i övermorgon och den här lillplutten verkar låta sig väntas på. Har jag något att ta på mig ens? Hur finklär man en boll? Det är ju frågan det. Det kanske vore något med en sån där helkroppsdräkt i töjbart material som finns på typ teknikmagasinet. Tål att tänkas på, sannerligen.

Liten tant på språng

.

En härlig dag. Calle är från och med nu hemma med Adrian och mig. Mindre ensamt och mindre långsamt med andra ord. Idag hjälpte han mig att komma ut. Med stöd av krycka och barnvagn haltade jag fram. Jag placerades på ett fårskinn i ett hörn av Årsta torg med en trofast vän vid fötterna. Man och barn for iväg på äventyr medan jag och Fröjel satt och spanade i solen med en kopp kaffe. Alldeles underbart!

På hemvägen

.

På vägen hem från världens bästa dagis en fin höstdag.
Du fixar och trixar du. Man kan till exempel ta en pinne..


..och bara göra lite si…


..och lite så…


..och vips, briljanta brillor.
“Mamma måste prova. Måste bara hoppa! Kul med kompisarna. Adrian köra vagnen? Titta nu hemmaa! Köpa tandborste? Ja, det kanske är bra…”

Lilla underbara söta solstråle!

En fin sensommardag

.

Tog en skön promenad idag med Adrian. Det kändes som en höstpromenad efter gårdagens magnifika regnväder (SMHI kunde registrera 2500 blixtar per timme!!) och värmeböljans gula löv.. Jag gillar de flesta väder och det var mysigt att gå där med mitt livs stora kärlek. Vi gick till hans blivande dagis för att känna in oss lite. Det tar cirka fem minuter att gå om han sitter i vagnen. Det tar närmare tio gånger så lång tid om Adrian går själv. Men ååh så mycket roligare det är!

När man möts av detta i hallen vet man att det är dags att gå ut.

Det roligaste är kottarna

..och vattenpölarna.

Full fart åt alla håll.

Kan själv…

Fler vattenpölar

En liten stor unge

Här kommer vi gå mååånga gånger. Kunde inte önska mig en bättre väg till dagis. Skog, fint, nära, många kottar, inga bilar – perfekt!