Födelsen

.

Vår fina Siri föddes vid lunchtid på nyårsdagen, den rödaste av alla röda dagar. Hon kom i vecka 42, tio dagar över tiden. Såhär gick det till.

Nyårsnatten
Nyårsafton närmade sig och vi som varken har körkort eller bil såg till att engagera en nykter chaufför. För är det någon natt som det är fullkomligt omöjligt att få tag i en taxi i Stockholm så är det nyårsnatten. Och just då sätter det bergis igång, tänkte vi. Vi firade vit nyårsafton med min pappa och skålade i god skumpa-läsk. Fasters underbara rulltårta fanns på plats (allt som behövs för en lyckad kväll) och vi hade mycket trevligt. Vi fick bilskjuts både dit och hem. Perfekt för en invalid pregofant. Klockan var ungefär två på natten när vi kom hem och kröp i säng. Men sova blev det inte mycket av. Värkarna satte igång just som vi lagt oss och klockan fyra ringde vi till pappa, “Kom tillbaka!”.

SöS
Vid halv sex var värkarna så pass kraftiga och regelbundna att det inte längre var någon tvekan – förlossningen var äntligen igång!
Vi åkte in till Södersjukhuset där de tog emot oss och vi fick ett rum längst ner i korridoren.
Vid första undersökningen hade det nästan inte hänt någonting. Tappen, som visserligen var lite mjuk, pekade bakåt och hade bara öppnats en halv centimeter. “Vi avvaktar i någon timme och har det inte hänt mer då så får ni åka hem”, sa de till oss. Neeej! Det kändes jättejobbigt och var inte alls vad jag tänkt mig. Tio dagar över tiden och bli hemskickad, nej tack. Vad som helst men inte det. Så jag trotsade mitt onda bäcken och vankade korridoren fram och tillbaka i en och en halv timme. Det gjorde susen. Vid nästa undersökning var jag öppen tre centimeter. Puh. Nu skulle jag äntligen få föda barn!

Förlossningen
Jag passade på att ta ett hett bad eftersom vattnet inte gått ännu. Skönt.


Jag tror att jag hann bada i femton-tjugo minuter innan värkarna blev alltför kraftiga. Jag hade ruskigt ont nu och det var svårt att bara andas sig igenom värkarna så vi tog oss tillbaka till rummet – fram med lustgasen!


Med gasen försvann min nyktra uppfattning om tid och förlopp. Jag minns att Calle var grym! Han hjälpte mig hela tiden med lustgasen och peppade och stöttade och coachade och tröstade och pysslade om… Bäst!
Jag behövde kissa, tyckte jag, och vi fick in en hög potta. Efter en stund blev jag mer eller mindre uppslängd i sängen igen – barnet höll på att komma i pottan! Nu var det nära, men jag förstod inte hur nära förrän barnmorskan sa “Håll tillbaka nu, Lisa, flåsa, nästa värk kommer din bebis!”.
Wow!
Så kom värken och slurp så kom vårt barn.
“Lisa, det är en flicka”, sa Calle mellan tårarna.
Nu var hon här. Vår fina lilla tjej. Vår fina Siri.


Det var verkligen en fin förlossning och jag kände mig delaktig, precis i den grad jag önskade. Jag klarade mig på lustgas och kom undan med bara ett enda stygn. Jag känner mig stolt som klarade det så bra och lycklig över att ha världens bästa super-Calle vid min sida.

Siri

.

Hej alla!

Som ni vet (de flesta i alla fall) har vi fått barn, en liten tjej som heter Siri. Tack för alla gratulationer!
Det ni kanske inte vet är att Siri föddes med ett ryggmärgsbråck. Ryggmärgsbråck kan innebära ganska varierande skador för olika barn. På Siri har några kotor långt ner på ryggen inte slutit sig ordentligt och det har tryckts ut nervtrådar, hinnor och nerv-vätska som lagt sig som en knöl på ryggen. I Siris fall är bråcket långt ner och täckt av hud vilket är bra. Exakt vad det kommer att innebära för henne vet vi inte i dagsläget men det kan påverka hur bra hon går och om hon behöver hjälp att tömma blåsan. Det finns andra saker som kan hända också så som vattenskalle men det visar Siri ingen tendens till. Hon har även en missbildad kota högre upp på ryggraden som gör att ryggen är sned och det är något som de kommer se över separat. Operation av bråcket kan komma att bli av nån gång i vår.

Det vår neurolog har sagt till oss är att vi ska räkna med att hon kommer må bra och kunna gå. Tro mig, läkarna har inte sockrat orden för oss under den här perioden så det känns bra och lättande att de är så positiva nu.

För oss innebär det här att vi åkt känslomässig bergochdalbana och att vissa dagar varit tyngre och andra lättare att hantera.
Just nu vill vi bara hänga med våra barn och bonda med Siri och inte hänga upp oss på någon diagnos. Det är också lite därför vi skriver det här; för att slippa berätta samma sak för alla vi känner. Alla som undrar något får självklart fråga men en del svar kanske vi kunnat ge redan nu.
Det här kommer innebära en hel del besök på sjukhus och att vi vissa dagar är låga och kanske inte orkar höra av oss. Men dagarna däremellan hoppas vi få träffa er alla och att ni får träffa Siri för hon är en helt fantastisk liten bebis!


Med en kram från Calle och Lisa.

Lägesrapport från en sal på lasarettet

.

Trött, tröttare, jag.


Efter en natt med täta och för tidiga värkar är jag nu inskriven på Sös. Omgång ett för denna gång. Vi kom hit runt midnatt och jag var slut redan då efter att ha haft sammandragningar sedan tre på eftermiddagen. De gav mig en bricanylspruta och värkarna stannade av. Nu är de visserligen tillbaka men inte regelbundet och inte fullt så kraftiga. Hoppas på att få åka hem så snart som möjligt. Det finns få saker som är segare än att ligga här om det ändå inte ska bli någon bebis..