Vinter i Årsta

.

Igår lovade jag Siri att om hon sov bra inatt skulle hon få åka vagn (som hon älskar) hela dagen idag. Och då sov hon. Vi gav oss ut i snön. Vintern är så himla fin!


Om det inte vore för den förbannade snömodden! Salt, det är djävulens påhitt. Man går och går men kommer aldrig till dörren. Miljövidrigt är det också. I högsta grad när det dumpas rätt ner i sjön eller läggs i högar på Årstafältet.


Tack gode Gud för terränghjulen! De tar sig lätt över de där snömoddsvallarna vid alla igenplogade övergångsställen. Värre är det med syskonvagnen. Puh!
Nu får allt solen ta och titta fram och kompensera. För det är ju typ det vackraste som finns – sol och glittrande snö. Mmm.

Liten tur

.

Jag och Sirpan trotsade snödrivorna och gav oss iväg.


Vi hamnade hos mormor i krukmakeriet. Medan hon larvade sig med lillan tog jag en titt på hennes fina saker. Jag såg några nya.


Gillar verkligen den här, fyra liter rymmer den. Om ni ska ha tea party så vet ni var bästa kannan finns.

Fick kaffe och geléhjärtan och trevligt sällskap. Ett finfint sätt att fira denna dag. Och som Lisa Tofft säger…

Snö minsann

.

Idag var det extra vintrigt att gå hem. Jag har ju längtat och hoppats på en vinter med mycket snö och nu fick jag det minsann.


Med snömodd under hjulen och efter tusen liter svett har vi nu rullat hem. Adrian sitter vid “bolompanäbben” (Bolibompa-webben) och jag ligger utslagen på soffan. Situationen kräver helt klart en kopp kaffe.

Första snön!

.

Hipp hurra, det snöar! Ordentligt dessutom. Detta vackra vinterlandskap vaknade jag till och blev glad ända in i själen.


Redan i oktober – otroligt.
Det betyder att det är HÖG tid att skaffa ett par hela skor..

Tyvärr är jag sjuk. Sitter och snyftar för mig själv över den roliga föreläsningen jag missar idag, om country. Älskar ju stämsättningen i country, och svänget sen.. Buuhu!

Ska sy lite för att dämpa sorgen. Jag är trots allt inte lika stel idag som igår. Så tänker jag lyssna på Emmylou Harris, Dolly Parton, Linda Ronstadt, Bluegrass Band, Doc Watson tills jag storknar. Då blir jag frisk tror jag.

/L