Nix nej tack och hej

.

Nej, det tyget var verkligen svårarbetat. Det drog sig, fastnade i symaskinens arbetsyta på grund av statisk elektricitet. Suck. Toppen blev ju sådär alltså.. Kanske duger till mjukisbrallorna på sin höjd. Inget vidare fall blev det heller eftersom den är lika elektrisk när den sitter på – härligt slickad mot kroppen liksom. Meningen med oversize är väl att det inte ska smita åt och avslöja alla linningar och veck (och nyligen gravida deg-magar) där under..
Nej, jag är besviken. Och en erfarenhet rikare.


Nu är bara frågan vad jag ska sy av resterna. Kläder till Adrians docka kanske? Den har ju inga magkomplex att tala om…

First Singer Dress

.

Ja, detta blev första plagget jag sydde med min Singer. Alltså, jag är helt såld på min nya, alldeles egna, vackra och lysande bra maskin! Den sjunger för mig här, på riktigt!
Egentligen skulle detta blivit en mysig stickad tjocktröja, hade jag tänkt. Istället blev det en helt okej stickad klänning/tunika. Med ett litet skärp i midjan kanske..?

Väntar på något gott

.

Ja, och det är tur det, för jag väntar på tok för länge. Hade det inte varit det där underbart fantastiska som kommer, vår unge, vet jag inte hur jag stått ut.
Kroppens försvar mot förlossningsnervositet. Man ser till att må så skräpigt mot slutet att man inget hellre vill än att få föda. Nu, nu, nu! Onödigt på mig, kan man tycka, som inte är speciellt nervös. Men så är det väl. Har i alla fall tur på andra sätt. Calle, min hjälte, är hemma och hjälper mig med allt. Och Adrian är urgullig som vanligt och att kramas med honom mer än duger som otålighetsmedicin. Måste nog ändå hitta något bra tidsfördriv. Som kräver minimal rörelse och som för tankarna till något annat än förlossning, bäcken, mage och trötthet. Tänkte att sy skulle vara bra men tillklippningen visade sig vara allt för ansträngande. Stå och luta sig över ett bord, lyfta stora rullen med mönsterpapper… Nä, det går ju inte. Får väl läsa in mig på mönsterinstruktioner så länge eller nåt. Det blir att jag sitter med telefonen hela dagarna och slösurfar på ingenting, skriver gnälliga blogginlägg, kollar filmer och webbTV. Mest sånt som inte sätter skräck i Adrian eftersom han är hemma. Passar på att se ohyggliga dokumentärer och slabbiga polisserier när familjen är ute och leker.
Lilla familjen som snart, snaart, är större.